emeliestenstromm

Själv har jag spenderat dagarna hemma hos min bästa "extra familj" nu i två nätter. Har vart jätteskönt att komma bort och inte behöva tänka på allt. (Även om Nikki tar upp mesta delen av mina tankar iaf) Men har haft det så himla trevligt och roligt. Igår red jag Mys ponny Mackan ut i skogen tillsammans med Lisa & My. Vi red på jättefina vägar och red igenom massa vattengravar och annat roligt! Det saknar jag verkligen här hemma - bra ridvägar..

Annars har vi spelat fotboll, boule, käkat & kollat film. Gött moooooos säger jag bara!

Nu väntar Falsterbo en vecka med Mamma, Lisa, My & Jenny. Veckan efter kommer spenderas nere på örsta och fixa inför julihoppet & jag fyller även år på torsdagen!!!!! wiho. & veckan efter bli det en veckas semester nere i torekov med familjen Huss (såklart;))

Så har riktigt roliga veckor framför mig och jag slipper tänka allt för mycket på Nikki.

Även om det var den jobbigaste dagen på jag vet när, så var det som att en stor sten lättade från mitt hjärta. Att se Nikki lida var det sista jag ville och nu på slutet så fanns det absolut ingenting vi kunde göra för att hon skulle bli bättre och när jag såg henne när hon hade fått sin lugnande spruta och började somna in så såg hon så himla fridfull ut, precis som att hon kunde koppla av och andas igen, vilket man inte kännt på länge. Hon har legat på helspänn och andats väldigt tungt. Så jag är så glad att hon slipper ha ont längre och jag behöver inte ha någon ångest över att hon skulle ha det heller. Som jag lidit av att se henne tyna bort framför mina ögon. Fast att hon inte visat det någon gång utan alltid följt med glatt på allt vi gjort. Jag kommer verkligen aldrig glömma henne. Hela huset är så tomt utan hennes närvaro, jag menar när hon låg i soffan tog hon ju bokstavligen talat upp precis hela soffan. Mitt hjärta!

Förra sommaren när hon hade gjort illa sin tass (hon hade trampat på en såg :( )

Nu ska jag ut och rida mina fina pollar, tjingeling!