Canberry
Sto född 1996, kan faktiskt inte hennes stam.
Hon kallas mest för Bärran men även för Bäret.
Jag fick hem henne på försäljning i slutet av 2010. Hon var i ganska dåligt skick muskelmässigt och det var som att sitta på en käpphäst. Vi fick ta den långa vägen och sakta men säkert bygga upp henne.
När jag fick henne så trodde nog folk att vi kanske skulle lyckas nolla någon 120 då och då men absolut inte starta 130.
Det som triggade mig mest när jag fick henne var att Åsa Hellström sa "ja det är ju inte direkt någon prinsesshäst utan det är ju mest att sparka på bara" Åsa menade ju absolut iget illa med det, men då kände jag att jag verkligen ville göra henne fin på marken haha.
Efter allt arbete jag gjort så gjorde hon faktiskt sitt livs bästa säsong förra året prestations och resultatmässigt. Fick mängder av placeringar upp till 130 & debuterade 135 med noll fel i grunden och placering. Tror folk som sett henne innan var i chock efter den helgen i Årsta, hon var helt amazing!
Hon skulle ju som sagt säljas men det slutade med att vi köpte henne för en billig peng (inom hästvärlden liksom)
Dock ligger tyvärr hennes MAX på 135, jag trodde nästan att jag skulle kunna starta någon 140 på henne men som det ser ut nu så blir det inte de. Hennes kropp klarar inte av att ligga på 130 höjderna flera tävlingar på raken.
Mål för 2012 är att hon ska få ha roligt. Vi ska inte pressa henne så mycket i 130 nu i början utan hon ska mest få "busa" av sig lite i 120 klasserna. Så hon får göra något som är lätt för henne. Sen kommer jag starta 130 är jag känner för det. Om hon skulle vara i toppform så är det klart att jag kommer rida några fler 130.
Hon är också "typ" till salu. Vill egentligen att Blackan ska vara i fullt tävlingsmässigt skick innan men om det dyker upp någon som skulle passa så är hon till salu. Som läromästare/övergångshäst. Hon är verkligen en underbar förstahäst, otroligt bussig och man lär sig rida. Hon kräver sin ryttare på marken, men när man hittat knapparna så är hon som en dröm.
Det negativa med den här hästen är att det inte går att rida ut själv på henne, eller det går ibland men oftast måste man hoppa av och leda hem henne igen. Sen är hon jobbig att ta in från hagen när hon går med en kompis. Annars är hon faktiskt en väldigt mysig häst, som faktiskt fått fram en riktig personlighet här. I början var hon lite så "ni behöver inte se mig, men om ni vill så"
135 i Årsta
Kommentarer
Trackback
